Det bor en poet inom oss alla…
Otroligt länge sedan jag uppdaterade, jag vet, men min datortid o uppdateringar läggs i första hand på Facebook. O inte heller idag ska jag uppdatera med bilder o senaste händelser, nej – det är dags att göra av med gamla tankar någonstans. Tänkte lägga upp mina gamla dikter här, o då hamnar de under kategorin ”Dikter o egetskrivet”. Nu får ni ha i beaktning att de flesta av dem skrevs på gymnasiet (det var vad jag pysslade med på lektionerna!!!). Det är alltså ett antal år sedan… Ofta grundar de sig inte i något speciellt o det är heller inte alltid de är riktade till någon speciell person, bara tankar eller ord som är satta på pränt… O i de fall de verkligen handlar om någon speciell person, så avslöjar jag inte det här, jag är ju så blygsam, tihii…;)
JAG ÄLSKADE DIG FÖR MYCKET
Ligger stilla under din sömn, i din kärleks omkrets
Jag älskar dig för mycket, så jag måste fly
Vågar inte tro på den lycka som till mig getts
Jag har gått för alltid innan dagen hunnit gry
Natten som vi bodde i
Visade den framtid som aldrig funnits till
Lyckan får passera, den får gå förbi
Jag är vettlös utav rädsla för det jag vill
I mörkret så visste jag att närheten ljög
Vackra visor är aldrig långa
Min tro var för liten, min längtan för hög
Mina erfarenheter av att bli sviken för många
När jag insåg att lyckan var du, att du var mer än en vän
Att jag ville att du skulle komma, men aldrig gå
Vände jag om, för feg för att bli sårad igen
Valde ensamhet framför det liv med dig jag kunnat få
- – - – -
Jag saknar dig i allt jag gör
Men någon dag så dör min gråt
Om du undrat vart jag försvann, om du undrat varför
Jag älskade dig för mycket, min käresta förlåt
00 08 10

Bra!
Finns en genomgående tanke, ett ärligt försök att beskriva känslorna och desutom på rim. Inget ordbajseri som många unga diktare ägnar sig åt. Snyggt!
Lars
Vad duktig du är, Ingela!
Jag gillade det.^^